Låg ambitionsnivå och många frågetecken i Solnas markpolitik

Låg ambitionsnivå och många frågetecken i Solnas markpolitik

453
Parkeringsplatser planeras ofta först, när ny mark exploateras.

Mer än ett år efter att lagen om kommunala markanvisningar trädde i kraft har Solna äntligen tagit fram riktlinjer för markanvisning. Det nya dokumentet är tyvärr en besvikelse och väcker fler frågor än det besvarar.

Solna har tagit god tid på sig att uppfylla lagkravet om att alla kommuner sedan 2015 måste ha styrdokument för hanteringen av markanvisningar. Först i april 2016 kom frågan upp för beslut i kommunstyrelsen. Miljöpartiet hade efter den långa väntan räknat med att få se ett utförligt dokument som tydligt och pedagogiskt listade kriterier för olika val i markanvisningsprocessen och hur Solna ska säkerställa konkurrens och kvalitet i stadsutvecklingen.

Förslaget som presenterades var tyvärr en besvikelse, den komplexa och viktiga frågan om markanvisningar avhandlades på en enda A4-sida. Vi hade också förväntat oss att denna principiellt viktiga fråga för Solna skulle diskuteras i och avgöras av kommunens högsta beslutande organ, kommunfullmäktige. Även på denna punkt blev vi snopna eftersom den styrande alliansminoriteten hade valt att denna fråga enbart skulle behandlas av kommunstyrelsen där de själva har majoritet. Miljöpartiet yrkade tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet på att ärendet skulle återremitteras och kompletteras för att beakta alla aspekter som uppenbart saknades. Sedan ville vi att frågan istället skulle komma tillbaka för beslut i fullmäktige och där kunna debatteras ordentligt. Oppositionen blev dock överkörda och därför har nu Solna antagit ett mycket bristfälligt dokument med riktlinjer för markanvisningar.

I Solna har traditionen varit att mark säljs till högsta pris. Staden har hittills inte tagit vara på möjligheten att mer aktivt styra vilken byggnation Solna ska ha. Man arbetar inte heller strukturerat för att uppnå målsättningar om kvalitet och miljö i samband med markanvisningar. Detta är problematiskt eftersom staden då lämnar kommandot över Solnas stadsutveckling till andra aktörer.

– Miljöpartiet anser att de antagna riktlinjerna väcker fler frågor än de besvarar och vi ser risken att Solnas stadsutveckling fortsatt kommer att domineras av stora byggbolag, säger Victoria Johansson, vice gruppledare för Miljöpartiet.

Bakgrund

Markanvisning är en central fråga i en kommun som Solna som bygger mycket. En markanvisning är en överenskommelse som ger en byggherre två års ensamrätt att förhandla med staden om att bygga på stadens mark. Frågan om hur Sveriges kommuner jobbar med markanvisning utreddes av staten under förra mandatperioden. Det visade sig då att många kommunerna saknade styrning av hur markanvisningar ska göras och att informationen på området var alldeles för otydlig. Det ledde till ett förslag om att alla kommuner skulle ta fram markanvisningspolicies för att skapa transparens, tydlighet och bättre konkurrens.

I enlighet med detta började en ny lag om kommunala markanvisningar att gälla 1 januari 2015. Alla kommuner som gör markanvisningar måste därför numera ha styrdokument som beskriver hur man ska gå till väga vid överlåtelse eller upplåtelse av mark, vilka handläggningsrutiner kommunen har i sådana frågor, grundläggande villkor för markanvisningar samt hur prissättning av marken görs.

Frågan om överlåtelse och upplåtelse av mark är viktig eftersom staden kan välja att sälja marken eller att “hyra ut” den genom att upplåta den med tomträtt. I Solna är det standard att sälja marken. För mindre aktörer kan det dock vara mer fördelaktigt att få hyra marken än att behöva köpa den. Eftersom mark är en dyrbar resurs kan det också vara klokt av staden att inte sälja ut den bara för att få snabba pengar på kontot idag. En annan viktig fråga är hur staden avgör vilken byggherre som ska anvisas marken. Man kan exempelvis vända sig direkt till en specifik aktör som man vill ska bygga på platsen och ge denna en direktanvisning. Att låta olika byggherrar lämna prisanbud och sälja marken till högstbjudande är en annan modell. Ytterligare en möjlighet är att anordna en markanvisningstävling där olika kvalitetsparametrar såsom miljöaspekter eller arkitektur med mera kan vägas in. I en markanvisningstävling vinner det bästa bidraget och den aktören anvisas då marken. Även i fråga om metod för markanvisning kan byggherrar av olika storlek kan ha bättre eller sämre förutsättningar att medverka beroende på vilket val staden gör. Det är naturligt att de stora byggjättarna premieras om marken alltid säljs så dyrt som möjligt, medan mindre aktörer skulle ha lättare att konkurrera om det istället lades fokus på andra kvalitetsaspekter.

Något som också påverkar olika aktörers möjlighet att bygga är vid vilken tidpunkt markanvisningen görs. I Solna görs markanvisningar tidigt och först efter markanvisningen börjar man ta fram en detaljplan för byggnationen, vilket även det gynnar de stora byggbolagen som har mycket resurser och kan lägga både tid, pengar och ta risker i att gå in i ett projekt innan det är säkert att projektet går att realisera. Om staden istället tar fram detaljplaner först och sedan gör en sen markanvisning skapar det större möjligheter för mindre aktörer. Dessutom får då staden också själv bättre styrning av vad som byggs samt när och hur. Eftersom alla dessa frågor är av stor vikt är det lämpligt att kommunens styrdokument om markanvisningar beskriver på vilket sätt det bestäms huruvida marken ska upplåtas med tomträtt eller säljas, om markanvisning ska ske direkt eller genom tävling, och så vidare. Allt detta borde ha tydliggjorts i de riktlinjer för markanvisningar som Solna antog i april 2016.

LIKNANDE INLÄGG

306